Kyrkoherdens spalt
HERDEN
Jesus använder i sin undervisning herden och herdens uppgifter på många olika sätt, bland annat i liknelserna. Detta var förståeligt, det var ett språk och ett begrepp som samtiden kunde identifiera sig med. Men det är inte endast i Nya Testamentet som detta är framträdande, också i Gamla Testamentet har vi exempel. Psaltarpsalmen 23: 1 sätter i ett nötskal vad detta med herde betyder: ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.” Herden agerar med omsorg så att den enskilde individen inte behöver känna ängslan utan är trygg, det finns ingen brist i människans liv. I Johannesevangeliet (10: 2‒4) berättar Jesus en liknelse om fåren och den gode herden:
”Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst.”
Herden har omsorg om sina får. Han för dem till bete och han hämtar dem tillbaka för att sätta dem i trygghet innan natten kommer. Detta upprepas kontinuerligt, dag efter dag och fåren är på detta sätt i god vård, herden visar omsorg. I Psalmboken, psalm 248:2 har psalmförfattaren med hjälp av Johannes evangeliet (20‒21) fångat in det uppdrag som Petrus fick att bli den klippa som den kristna kyrkan skulle byggas på:
”Lärjungen känner Herrens blick: Älskar du mig av allt hjärta ‒ mera än de som kom och gick ‒ gå då i mitt namn att tjäna, var då en herde för min hjord, föd mina lamm, som jag har gjort. Herre du vet min kärlek.”
I Johannesevangeliet (10: 11‒15) definieras detta med att vara herde ännu noggrannare:
”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.”
Vi får därför också i dag känna trygghet och förlita oss på Jesus Kristus, den goda herden. Njut av sommaren, upplev skapelsens under och ta del av det goda som Herren bjuder, för oss alla, till oss alla.
Harry Sanfrid Backström
kyrkoherde
Väståbolands svenska församling
Vinnare i tävlingen "Mefiboset"
Vi har en vinnare i tävlingen. Det är ungdomsarbetsledare Marika Eklund-Pelto som lämnade in det vinnande bidraget i tävlingen. Vi gratulerar Marika så hjärtligt, det var en trevlig berättelse att läsa.
Marika får som vinnare i berättartävlingen en Bibel med läderpärmar försedd med sitt namn i djuptryck på frampärmen.
Vem var då denna Mefiboset? I andra Samuelsbok och det nionde kapitlet får vi läsa om Mefiboset, som också skrivs Mefivoshet: ”Kungen (kung David) lät hämta honom, och så kom Mefivoshet, Jonatans son och Sauls sonson, till David” (2 Sam 9:5‒6).
Du kan läsa hela berättelsen i andra Samuelsbok, nionde kapitlet och verserna 1‒12. Det var ett livsöde som i början såg olyckligt ut, men som slutade gott.
Harry S Backström, kyrkoherde
Om ni är nyfikna på det vinnande bidraget kan ni läsa det här:
För en annans skull
Saul var Israels första kung (1052-1012 f.Kr)
Ingen bland Israels barn var vackrare än han. Han var huvudet högre än allt folk. Hans äldsta son hette Jonatan. Nästan hela tiden var han i krig med någon av Israels fiender, filistéer, ammoniter, amalekiter m.fl. Han led av sjuklig misstänksamhet och tungsinne.
När Saul hade regerat i 10 år föddes det i Betlehem en gosse som fick namnet David (därav Davids stad). David betyder ”älskling” eller ”älskad”, han var den yngsta i en syskonskara med 8 barn. Fadern hette Isai, därav: ”av Jesse rot och stam”.
David blev i mycket unga år herde men även vapendragare ”adjutant” åt Saul. Sedermera segrade den lilla herdepojken mot den enorma filistéen Goljat och filistéerna flydde hals över huvud. David blev en god krigare och segrade de flesta strider. Under dessa strider blev han mycket god vän med Jonatan, Sauls son. Folket hyllade David och detta väckte ont blod hos Saul. Saul ville döda David, gjorde flera försök men misslyckades. Han sände ut David i flera hårda strider med hopp om att han skulle stupa.
Tyvärr stupade Saul själv samt hans söner i en strid mot filistéerna.
Efter många års tvister utsågs David till kung. Han regerade över hela Israel och Judas kungadöme i 33 år. Han var rättvis och mild
David hade inte glömt löftet om att ta hand om Sauls familj och han saknade sin vän Jonatan otroligt
Vad skall jag göra för min döda vän Jonatans skull …..
Då fick han av Sauls gamla tjänare Sira höra att Jonatan hade en son …… Mefiboset.
En son som vid fem års ålder flydde kriget tillsammans med sin barnsköterska för att räddas. Tyvärr föll han illa och skadade båda fötterna så att han blev halt.
David kallar denna fattiga pojke till sig, klär honom i de finaste kläderna och äter tillsammans med honom.
David tar hans hand och säger ”var aldrig någonsin rädd för mig” du skall vara som om du var min egen son.
Från den dagen var Mefiboset medlem av Davids hushåll och all Sauls mark återlämnades till honom och hans familj.
Mefiboset efterlämnade en son vid namn Mika, men det är en annan historia.
För Jonatans skull fick Mefiboset komma till David och bli kvar hos honom.
För Jesu skull få vi komma till Gud och bli kvar hos honom i det himmelska riket.
Det är bara på grund av någon annan…
För Jesu skull blir våra synder förlåtna.
Marika Eklund-Pelto
