Kyrkoherdens spalt                                                    

Inkommande söndag firar vi tjugofemte söndagen efter pingst och vi närmar oss kyrkoårets slut, snart har vi adventstiden här. Jag ser livet som en slags process. Vi föds, vi döps, vi växer upp, konfirmeras, studerar, bildar kanske familj och etablerar oss på arbetsmarknaden. Vi åldras och sen är det så småningom dags att ta farväl av det jordiska livet. För en kristen människa finns det för oss Guds löfte om ett evigt liv, vi är på vandring, och vi kan lita på hoppet om ett återseende. Vi är som kristna ett vandringsfolk, vi är ett slags ”nomader”. Predikaren i Bibeln innehåller många visdomsord och där står bland annat detta:

”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa [...]” (Pred 3: 1‒4). 

Vi har möjlighet att glädjas tillsammans, vi har möjlighet att sörja tillsammans när det är tid för det. Som församling vill vi vara med Er på denna vandring, i glädje och sorg, i tider av uppbyggnad och i tider när vi ska lämna ifrån oss. Livets rytm, såsom årstiderna växlar, vår och sommar, höst och vinter. Låt oss göra denna vandring tillsammans, nu och kommande tider.

Harry Sanfrid Backström
kyrkoherde
Väståbolands svenska församling